Arbetsgivarnas kostnader för de anställdas familjeledigheter kan delas jämnare mellan kvinno- och mansdominerade branscher. Ett långsamt men säkert sätt är att verka för att föräldrarna i allt högre utsträckning delar barnavårdsledigheterna mellan sig. För att ge föräldrarna reella möjligheter till detta bör de ha trygga, fasta anställningar.

Inför riksdagsvalet fördes en debatt om hur kostnaderna för familjeledigheter borde delas mellan kvinno- och mansdominerade branscher. Kostnaderna delas de facto redan nu, eftersom dagpenningen för beviljad moderskapsledighet med lön tillfaller arbetsgivaren och arbetsgivaren också kan söka ut ersättning från FPA för kostnaderna för den semester som moderskaps-, faderskaps- och föräldraledigheterna berättigar till. Alla arbetsgivare utnyttjar dock inte denna möjlighet.

En snabbt genomförbar favör till branscher som sysselsätter kvinnor vore att öka arbetsgivarens möjlighet att få FPA-ersättning för lönekostnader i samband med tillfälliga vårdledigheter. Nästan alla kollektivavtal ger föräldrarna rätt till tillfällig ledighet med lön för att vårda plötsligt insjuknade barn under tio år.

Föräldrarna har redan i detta nu stora möjligheter att sinsemellan dela på ledigheterna i samband med barnafödsel och vård. Men såväl föräldraledigheten, vårdledigheten som den partiella vårdledigheten kan i praktiken delas bara om vardera föräldern har en heltidsanställning som gäller tillsvidare. Även om de korta pappaledigheterna börjar vara vanligt förekommande är det alltjämt ovanligt att föräldrarna delar på föräldraledighet och vårdledighet. I praktiken är det m.a.o. kvinnorna som tar ut de lagstadgade barnavårdsledigheterna, vilket blir proportionellt dyrare för de kvinnodominerade branscherna.