FFC:s kongress för ett par år sedan samlade 293 delegater, utsedda av medlemsförbunden. Av delegaterna var drygt en tredjedel eller 111 kvinnor. I europeisk jämförelse är det här inga dåliga jämställdhetssiffror.

Bara Tysklands DGB, Italiens lilla UIL, Hollands FNV, Englands TUC och de tre största fackcentralerna i Frankrike hade proportionellt sett fler kvinnor på sina kongresser. Norska LO låg på samma nivå som FFC.Då kvinnorna utgör 30 procent av medlemskåren i DGB var ändå 34 procent av delegaterna på senaste kongress kvinnor. FFC:s motsvarande siffror är 46 och 38, norska LO:s 45 och 37.

Inalles var kvinnornas andel en tredjedel av kongressdelegaterna inom hela Europas fackliga samorganisation EFS, d.v.s. tio procentenheter mindre än deras andel av hela medlemskåren.

Den statistik som EFS förde bland sina medlemmar ifjol visar att kvinnorna i EU/EES är organiserade till 40 procent.

Var fjärde i styrelser

I de europeiska centralorganisationerna är 25 procent av ledamöterna kvinnor. Andelen varierar från Greklands noll till svenska tjänstemannacentralen TCO:s 70 procent.

Bara i var åttonde medlemsorganisation i EFS motsvarar styrelsens sammansättning medlemskårens. Vanligast ligger kvinnornas representation kring en femtedel, vilket motsvarar hälften av deras andel av medlemskåren.

I FFC-styrelsen är fem av 25 medlemmar kvinnor, d.v.s. 20 procent, medan kvinnornas andel i hela organisationen är 46 procent. Största delen av EFS:s medlemsorganisationer går stadigt förbi FFC här.

I franska CGT är hälften av styrelsemedlemmarna kvinnor medan kvinnorna utgör bara knappt en tredjedel av medlemskåren. Överrepresenterade är kvinnorna också i svenska akademikercentralen SACO, i spanska UGT och CC.OO, liksom i svenska TCO, brittiska TUC och holländska FNV.

Stadigt flera kvinnor

EFS:s undersökning ger vid handen att den kvinnliga fackanslutningen har ökat i två av tre medlemsorganisationer under de senaste tio åren. Ökningen är fyra procent i snitt.

Inom FFC har kvinnornas andel av medlemskåren stigit från 45 till 46 procent men i t.ex. i spanska CC.OO var ökningen 10 procentenheter, i irländska ICTU 7 och belgiska CSC 8 procentenheter. Också i Norge, Holland och England har de största organisationerna lyckats väl i rekryteringen av kvinnor. Tyskland har i likhet med Finland stampat mer eller mindre på stället, de franska organisationerna har däremot förlorat kvinnliga medlemmar.

Tre av fyra EFS-organisationer har ökat den kvinnliga representationen på kongresserna med i genomsnitt 8 procent. I den här serien kommer finländska Akava på jumboplats då de kvinnliga kongressdelegaterna minskade med nästan en femtedel.

Två organisationer av tre har ökat andelen kvinnor i styrelsen med i genomsnitt tio procent sedan 1993.

I EFS:s nästan 200 sidors rapport "The Women in Trade Unions: Making a Difference" (ung. Kvinnorna i facket: Visst är det skillnad) utreds jämställdheten mellan könen i den europeiska fackföreningsrörelsen in i minsta detalj. Här belyses kvinnornas ställning i organisationernas absoluta ledning och som sektoransvariga och avtalsförhandlare.