Det förekommer en och annan könsdiskriminerande text i kollektivavtalen. Servicefackets jurist Tuula Sillanpää beskriver dem till stor del som fornlämningar.

– Paragraferna har inte hunnit i kapp med tiden. Kvinnor deltar frivilligt i värnplikten och män vårdar sjuka barn hemma, beskriver hon som exempel.

Med växlande framgång försökte man rätta till de diskriminerande texterna under vårens förhandlingsrunda. Servicefacket fick in en viktig rättelse som gällde de deltidsanställdas veckoslutsledighet.

– Tidigare hade bara de heltidsanställda rätt till ett visst antal lördags- och måndagsledigheter. Veckoslutsjobben föll därför oftare på de deltidsanställda och flertalet av dem är kvinnor. Det handlade om indirekt diskriminering.

I de handelsanställdas nya kollektivavtal gäller stadgandena om veckoslutsledighet också de deltidsanställda.

Sillanpää påpekar att den förra avtalsrundan gav avtalen en passus om betydelsen av jämställdhetsplaner på arbetsplatserna. Den gör jämställdhetsarbetet möjligt i praktiken.

Servicefackets jämställdhetsutskott, tre män och tre kvinnor, analyserade förbundets avtal före inkomstförhandlingarna.

– Vi gick igenom alla avtal och försökte se dem ur jämställdhetsperspektiv. Vi hittade tiotalet punkter i handelsbranschens avtal som krävde korrigering, färre i hotell- och restaurangbranschens avtal.

– I de minsta avtalen finns en del märkvärdigheter kvar som säkert har funnits också i andra avtal tidigare, säger Sillanpää.

– Alla ändringar gick inte igenom. Arbetsgivarsidan motsätter sig helt klart. Det här är punkter vi har försökt ändra på också tidigare.

Gamla attityder spökar

Flera avtal innehåller alltjämt punkter som avslöjar föråldrade attityder: mor sköter barn och far försvarar landet.

– Exempelvis bingo-, biograf- och bildframställningsarbetarnas avtal innehöll en punkt om att fadern inte utan hustruns medgivande får stanna borta från jobb på avlönad tid för att sköta ett sjukt barn under tio år. Ensamförsörjande fäder bands inte av kravet.

Sillanpää berättar att fadäser som denna nu blev raderade ur avtalstexten.

Det handlar inte alltid om könsdiskriminering. Ibland ställs arbetstagare i olika ställning beroende på om de har familj eller ej.

– I ett avtal betalades full lön för reservövningar för den som hade familj och två tredjedelars lön åt dem som saknade familj.

Lönestrider avgjorda i rätten

Sillanpää säger öppet att de bättre avlönade försäljarna i handeln jobbar inom manliga branscher.

– Kollektivavtalet pekar särskilt ut köttmästare och försäljare av byggnadsmaterial, tydliga manliga branscher. Tygförsäljare talar avtalet ingenting om.

Det handlar, enligt Sillanpää om benämningar. Till försäljargrupp två, dvs. de bättre avlönade hör mindre än tio procent av försäljarna. En som säljer byggnadsmaterial har inte en större yrkeskompetens än en kosmetolog vid kemikaliedisken.

– Vi hade en konflikt om kosmetologer. Arbetsdomstolens beslut var att de hör till den mer krävande lönegruppen.

Sillanpää menar att kvinnorna borde skärpa sig för man kommer aldrig åt all diskriminering via avtalen.

I lagren betalas prestationstillägg som inte finns med i avtalet. En god kundservice kan inte alla erbjuda men kvinnorna har inte krävt några tillägg för den biten.

– Kvinnorna borde sätta högre värde på sig själva och kräva att få sin andel av lönetilläggen.

UP/BIRGITTA SUORSA

Ordförande Ritva Savtschenko berättar att man fann en punkt som krävde korrigering. Män fick lön för den tid de deltog i reservövning. Texten ändrades, nu får också kvinnor lön när de deltar i reservövningar.

– Språkbruket är så djupt rotat att man inte alldeles lätt hittar alla diskriminerande formuleringar. Det skulle behövas särskilda spögubbar*) som väckte oss till insikt om vad alla ord och formuleringar betyder så att de verkligen omfattade alla pappor och mammor, kvinnor och män, betonar Savtschenko.

Som spögubbar i SEL fungerar bl.a. de regionala och nationella huvudförtroendemannamötena. Under avtalsförhandlingarna analyserade förhandlarna särskilt texternas könskonsekvenser.

– Diskrimineringen döljer sig mer i strukturer än avtalsparagrafer. Så fort man kommer till arbetsplatserna är det de gamla attityderna som gäller, konstaterar Savtschenko.

– Arbetsgivarna har sitt eget intresse att blanda kortleken på ett sätt som ger männen längre tömmar. Kvinnorna är mera bundna vid sina arbetsuppgifter och hamnar lättare i de lägre lönegrupperna, påpekar hon.

Praxis avgör

Inom statssektorn har man tillsatt en arbetsgrupp som ska analysera avtalens konsekvenser för jämställdheten. Inom Statsfacket finns det totalt ett hundratal avtal av vilka en del är s.k. justerade tjänsteavtal.

– Avtalstexten kan vara könsneutral men hur avtalen följs upp och tillämpas är en helt annan femma. När man använder olika yrkesbenämningar på kvinnor och män så syns inte det i avtalen, påpekar avtalssekreterare Pirkko Hirvelä.

Metall blev jämlikare

Villkoren för kvinnors deltagande i reservövningar och männens rätt till föräldraledighet skrevs in i Metalls avtal i och med jämställdhetslagen.

Avtalssekreterare Pertti Nurminen på Metall berättar att yrkesbenämningarna alltjämt är diskriminerande. Det är dock svårt att komma åt dem. Arbetsgivarsidan motsätter sig förändringar å det bestämdaste.

– Under den förra avtalsrundan fick vi efter sega förhandlingar med rätten för dem som försörjer en s.k. nygammal familj att stanna hemma och sköta också makens sjuka barn, berättar Nurminen stolt.

Genom könskonsekvensanalysen vill man förhindra såväl direkt som indirekt könsdiskriminering. Direkt diskriminering är lättare att upptäcka, för då man går igenom texterna kan man se om antingen kvinnor eller män är onämnda i någon passus.

Män diskrimineras ofta genom att man inte nämner fädernas rätt till faderskaps- och föräldraledigheter eller att vårda ett sjukt barn. Om fadern är underhållspliktig är det sällsynt att han ges möjlighet att sköta sitt eget barn då det är sjukt.