– Vi har fört en god diskussion inom organisationen. I många branscher befarar man att strukturomvandlingen blir för snabb. Men t.ex. när det gäller strukturomvandlingen i kolgruvorna kan man finna lösningsmodeller inom själva EU, i Belgien och Tyskland. Behärskad strukturomvandling får man genom omskolning och genom att gå långsamt framåt, påpekar Lepik.

Stora förändringar väntar också stålindustrin med sina alltför små enheter och järnvägen som sysselsätter för många. Lantbruket, som domineras av små hemman, förefaller inte heller att passa in i EU:s mönster. Hemmanena lider av ineffektivitet men enligt Lepik är ekologisk odling deras styrka, vilket man ofta glömmer bort.

Strukturomvandlingen berör OPZZ. Dess medlemsförbund organiserar såväl gruvarbetare som arbetare inom stålindustri, järnväg, lantbruk och livsmedelsindustri.

Arbetslösheten är problem nummer ett och den visar inga tecken på att avta. Antalet arbetare minskade kraftigt i början av 1990-talet och bortfallet intensifierades igen år 1998. En halv miljon arbetare lämnar arbetsmarknaden varje år. Den officiella statistiken visar att det finns över tre miljoner arbetslösa i Polen. Ytterligare antas det finnas 0,7—1,5 miljoner arbetslösa utanför statistiken, i huvudsak unga och människor på landsbygden.

– Det är orätt om man av Polen kräver en mycket snabb omvandling när det övriga Europa har haft decennier på sig. Man kräver mer av Polen än man krävde av Spanien och Portugal då de blev medlemmar.

Lepik menar att det finns tre hinder för ett medlemskap i EU:

– Först och främst har inte Irland ännu godkänt Nicefördraget. Vi står inför ett nytt problem om Polens medlemskap skjuts framåt från 2004. Det skulle förorsaka en stor besvikelse, för människors förväntningar just nu är väldigt höga. Den tredje stötestenen är lantbruket.

– Själv vill jag föra fram ytterligare ett problem som inte är direkt förknippat med EU. Ifall konflikten mellan USA och Irak blossar upp kan det åtminstone indirekt fördröja en utvidgning av EU, säger OPZZ:s vice ordförande Ryszard Lepik.

Organisationen är entydigt för ett EU-medlemskap men har hittills inte kunnat påverka Polens medlemskapspolitik. Den förra regeringen lyssnade inte och den nuvarande regeringen står ännu bara i beråd att börja lyssna på organisationernas synpunkter. Det finns ännu inga fasta modeller för inflytande i det polska samhället.

AINO PIETARINEN
Warszawa, Polen