Svartjobb och brutna arbetsvillkor liksom olika
utvecklingsprojekt står på agendan i det fackliga Nordkalottsamarbetet. Finländarnas
rykte är befläckat på arbetsmarknaden i Nordnorge: finska företag och arbetare dumpar
de lokala arbetsvillkoren.
Samarbetet mellan de fackligt aktiva i Lappland, Norrbotten och Nordnorge är
intensivt. FFC i Lappland och grannländernas motsvarande LO-organisationer går ett par
gånger per år igenom aktuella arbetslivsfrågor i gränsområdet inom ramen för
nordkalottkommittén.
Metall har en egen kommitté som sköter den gränsöverskridande intressebevakningen i
de nordliga delarna av Finland, Sverige och Norge och behandlar aktuella och kommande
sysselsättningsprojekt.
Gasfältet Snövit utanför norska Hammerfest sysselsätter i byggnadsskedet bl.a.
finländska byggkarlar och i fortsättningen också metallare. I norra Sverige pågår
bygget av en fabrik som ska tillverka teleskopstativ för försvarsmakten och flygfälten
och en anläggning för produktion av katastrofventiler för oljefält. I finska Lappland
är flera gruvprojekt på gång.
– När ny produktion är på kommande i Lappland, Norrbotten eller Nordnorge är
arbetsmarknaden gemensam. Men svenskar och norrmän klagar över att det är svårt att
komma in på den finska arbetsmarknaden, berättar Metalls regionchef i Torneå, Ari
Tiensuu.
Skäl att se sig i spegeln
Den norska arbetsmarknaden börjar skärpas för finländare. Orsaken är de finska
företag som med finsk arbetskraft och egna arbetsvillkor har opererat i Nordnorge.
– Norrmännen upplever att de finska företagen tränger sig in på deras revir
och dumpar lönerna. Det är skäl för finländarna att ta sig en titt i spegeln, säger
Ari Tiensuu och betonar att samma problematik inte är aktuell på den svenska
arbetsmarknaden.
Det fackliga samarbetet syftar till att få bukt med den grå marknaden. Finländare
som arbetar i Norge förutsätts numera signera ett skriftligt arbetsavtal för att få
fackets hjälp när det kör ihop sig. Det är resultatet av ett avtal mellan de lokala
Metallförbundens i Finland och Norge.
– Problemsituationerna handlar i allmänhet om att man har åkt till Norge utan
skriftligt avtal och på hemgjorda arbetsvillkor. När anställningen tar slut kommer
problemen i dagen. Anställningsvillkoren har byggt på muntliga löften, löften som inte
infrias och som lämnar arbetaren tomhänt. När det inte går att bevisa är det svårt
eller t.o.m. omöjligt att få ut sina tillgodohavanden.
– Vi har utvecklat en sådan praxis att vi inte alls börjar processa om inte
arbetaren har ett skriftligt avtal. Norska LO har också sagt klart ifrån att ansvaret
är arbetarens eget om han inte har ett skriftligt avtal, berättar Ari Tiensuu och medger
att arbetaren är förfärligt ensam i sådana fall.
– Det trista är att det i allmänhet är finskägda bolag som underlåter att
betala ut arbetarnas tillgodohavanden. Det är lätt att grunda företag i Norge och samma
ägare kan i sitt namn ha många bolag som bollar med samma arbetstagare.
Fifflet har större påföljder än så här: gasfältet Snövit skulle enligt de
ursprungliga planerna ge jobb åt 1 500 metallarbetare, och en stor del av dem skulle
tillfalla finländare. Nu har finländarnas andel krympt till hundra och en delorsak är
de finländska företagens beteende och att de har dumpat anställningsvillkor på den
norska arbetsmarknaden, säger Ari Tiensuu.
Inget gemensamt språk
Trots att fackets ombudsmän ständigt rör sig över gränserna och träffar varandra
har de inget gemensamt språk. På finska sidan om gränsen är kunskaperna i svenska
svaga och på svenska sidan talar inte alla svenskar Tornedalsdialekten Meänkieli som kan
förstås av finnarna, och ytterligare har ju norrmännen sitt eget språk. Samarbetet
kräver tolkhjälp.
– Fackavdelningarna skulle gärna idka betydligt mera samarbete över gränserna
men språkkunskaperna räcker inte till och då sviker modet, säger Ari Tiensuu.
Metalls fackavdelning i Torneå har sin närmaste samarbetspartner i Kalix.
