På Kopanmäen industriområde ett par kilometer norr om Ylitornio centrum ligger YTB, Ylitornion Betonituote Oy. Företaget är den största privata arbetsgivaren på orten — och det bara växer. I sommar byggs den 2 500 kvadratmeter stora hallen till och tio personer nyanställs. Åtta av dem utbildas som bäst vid Lapplands yrkesskola medan två har läroavtal på YTB.

Vid starten 1993 var de anställda fem, just nu är 25 personer anställda året om, berättar vd Juha Alapuranen, som startade upp familjeföretaget tillsammans med sin far och sina två bröder.

– Riktigt unga ska betongarbetarna inte vara, vi har också några på 50+ som utbildats. Åldern är en trumf för att förhindra arbetsolyckor. I den här branschen tas förhastade beslut bara en gång om betongplattan ramlar över en. Tur nog har vi haft få olyckor, säger Alapuranen och knackar i trä för säkerhets skull, så betongkarl han är.

– Säkerheten är A och O i vår bransch, något som utbildningen borde fästa mera vikt vid, tillägger han.

Säsongavbräck undviks med lagerfyllnad

Sextio kubikmeter betongmassa i timmen produceras här på YTB. Produktionen är långt automatiserad och datorstyrd. Fasadelement och betongplattor levereras till industrier, affärer, hotell, ladugårdar och ishallar i Finland, Sverige och Norge. Nyligen levererades drygt 1500 element då storföretaget AvestaPolarit i Torneå byggde till.

Byggbranschen är en s.k. kort sektor, där kniven vilar mot strupen hela tiden. Permitteringar är ingalunda ovanliga men dem har YTB lyckats undvika i flera år. Också nu finns kontrakt som garanterar fortsatt arbete. Likaså resurser så lagren fyllts – och folk haft jobb året om – i branschen som är sommarbetonad.

– Det finns få alternativa arbetsplatser i Ylitorniotrakten. Den som fått jobb på YTB stannar kvar, konstaterar huvudförtroendemannen Unto Haataja som jobbat här i tio år. Själv börjar han vanligen sin dag vid femsnåret medan de första dyker upp redan vid halv fyra. Det är arbetet som avgör.

Haataja kisar lite mot det allestädes närvarande dammet där han arbetar med att slå betongplattor för VR i Kemi.

– Men hallen håller i alla fall en hygglig temperatur, konstaterar den förre skogshuggaren lakoniskt.

Bara chefen simmar

– Betongdammet är vårt värsta problem som inte ens centralsugen rår på. Vi städar alla våra revir men effektiviteten varierar, säger för sin del arbetarskyddsfullmäktig Martti Oja. Andningsskydd syns inte till i hallen men öronskydden sitter tätt på — oftare än förr sedan med radio för några år sedan. Alla använder inte ens handskar, även om dagens i läder och tyg är nära nog kirurgtunna.

Sjukfrånvaron är låg, även om de tunga lyften känns speciellt i axlarna liksom draget då elementen transporteras vidare. YTB är generöst med motionsstöd: ishockey och besök i konditionssal subventioneras. På ytterdörren möts besökaren av information om tiderna och en uppmaning att lyfta från soffan.

– Vi får simma gratis, men häromdagen konstaterade chefen att han är den enda som utnyttjar den möjligheten, skrattar Oja, far till två barn på ett och fyra år. Han är inte oroad för jobben på orten framöver.

– Barnen får säkert jobb på orten om de vill, säger han tryggt och hänvisar till allt tal om brist på arbetskraft.

Gränslös gräns ger tillskott

VD Alapuranen kallar arbetstagarna företagets största resurs.

– Vi har ett bra team som vi försöker ta väl om hand, säger han och räknar upp veckomöten, kurser och rekreation. Senast förenades nytta med nöje — ett mässbesök i Jyväskylä och en ishockeymatch där nästgårdsgrabbarna, Kärpät från Uleåborg, mötte det lokala laget.

Lönen är Byggnads huvudförtroendeman Unto Haataja inte helt nöjd med trots att den i dag ligger en bit över avtalet. Tvister om Pekkas-dagarna, arbetstiden och dagtraktamenten har lösts i samförstånd.

På YTB går framtidstron som en röd tråd.

– YTB finns på den bästa platsen — till Norge är vägen kort och Sverige börjar vid kommungränsen. Ovanpå det är Ylitornio en företagarvänlig kommun. Vi ligger vid en gränslös gräns som ger oss tillskottsresurser, påpekar VD Juha Alapurnanen.

Inte heller huvudförtroendemannen ser gränsen som något hinder. Egentligen märks den bara i prisskillnaderna.

– För mig som bor nere vid älvstranden, alldeles invid isvägen, innebär Torne älv främst sikfiske nu när sommaren står för dörren, skrattar Unto Haataja.