Service-, byggnads- och jordbrukssektorn plus turismen är de fyra pelare Ylitornio, finska Övertorneå vilar på. Kommunen jobbar intensivt på att göra näringslivet mångsidigare, att skapa permanenta arbetsplatser eller åtminstone sådana som fungerar under en lång säsong.

– Ändå försvinner jobben, såsom mejerikarusellen visade. Valio erbjöd 85 personer jobb, efterträdaren Ingman drygt 30, idag sysselsätter Lapin Juustola endast tio personer, säger Eugen Parviainen, ordförande för FFC:s landskapsgrupp i Lappland och vf-representant i fullmäktige.

Befolkningen har halverats från 10 000 i början på 60-talet. Då det varit som värst har finländare i alla tider åkt över Torne älv i jakten på jobb. Gränsen har varit och är en trygghetsfaktor. Därifrån har också nya vindar svept in.

Också i dag finns här visioner. Parviainen representerar FFC i EURES-gruppen, där företagare tillsammans med arbetsgivare, arbetstagare, läroanstalter och arbetskraftsmyndigheter försöker riva hindren mellan Sverige och Finland och skapa ett infopaket inom dubbla pärmar.

Ett försök att skapa ett gemensamt kommunförbund med svenska Övertorneå stötte på patrull i byråkratin. På 80-talet satte inrikesminister Kaisa Raatikainen stopp för Ylitornios dröm om att bli stad. Servicen är dock på stadsnivå, komplett med sim- och ishall. Ändå försvinner ungdomarna, för att studera. På den vägen blir de ofta men en del långpendlar de sju milen till AvestaPolarit i Torneå.

– De flesta ortsbor har yrkesskola bakom sig. Ett kunskapslyft krävs t.ex. om vi vill få högteknologi hit, betonar Parviainen, själv ett gott exempel. Muraren och byggmästaren är en av vårens studenter med planer att studera juridik.

Unga bör göra sin röst hörd

Vid Lapplands miljöcentral fungerar Eugen Parviainen som arbetsledare för arbetslösa med lönebaserat sysselsättningsstöd. För att undvika att ungdomar underlåter att skaffa sig yrkesutbildning krävs antingen yrkesexamen eller att personen har fyllt 25.

– Tyskarna brände inte ned trakten utan här finns gammal bebyggelse som de arbetslösa renoverar. På kuppen lär de sig arbetsmetoder som hotar att dö ut. Struntprat, att arbetslösa inte vill ha jobb! Det går inte en dag utan att någon hör sig för om jobb, påpekar Parviainen, själv visstidsanställd sedan sju år och permitterad i fem månader i somras då botten i statskassan blänkte.

Parviainen är medlem i Byggnads sedan 34 år, från den tid då han som murare långpendlade 830 km mellan Helsingfors och familjen i Ylitornio. Han är också ordförande för FFC:s lokalorganisation som är på väg att gå samman med Torneå.

– Förbundens fackavdelningar rör sig redan i större cirklar. Här har vi endast kvar KAT och Byggnads. I Torneå finns också yngre medlemmar som kan ge verksamheten en uppryckning, säger Parviainen som beklagar att många unga alltför kritiklöst litar på de äldre. I stället borde de agera själva, föra fram sina behov och sina åsikter.