Att passera gränsen mellan Finland och Sverige är nästan tråkigt oceremoniöst. Och opersonligt, endast övervakningskamerorna är på plats vid tullens låga tegelbyggnad då bilen rullar över stålbågsbron som binder samman Ylitornio med namnen Övertorneå.

Den isbelagda älven skymtar här och där på under tvåmilafärden söderut mot Hedenäset. "Hedenäset, Hietaniemi" skyltas det på två språk: meänkieli är ett officiellt lokalspråk i Övertorneå kommun.

I Hedenäset ligger en unik kursgård som ett levande monument över ett framgångsrikt trerikessamarbete. Stiftelsen Utbildning Nordkalotten skräddarsyr utbildning för arbetslösa — och även funktionshindrade — från Finland, Sverige och Norge. Totalt är eleverna här i dag 60, hälften från Sverige medan Finland och Norge delar broderligt på den andra hälften. Linjerna är många, bl.a. i reklam och hantverk, såsom smide, snickeri, möbelrestaurering och dekoration, plus enda skomakarutbildningen i Sverige. En yrkesexamen eller läroavtalsutbildning härifrån kan få dörrarna till arbetsmarknaden att öppna sig.

Också felen kopieras

I snickeriet möts vi av en väderbiten konung David i trä. Förgyllningen flagar något, men så är denne David tillsnickrad redan på 1600-talet i furu. Invid ligger en nästan färdig kopia i lindträ.

– Endast konung David och två drakar återstår. Vi blir nog klara till valborg, berättar Marko Suomalainen, Pello och Ari Pasma, Rovaniemi som lägger sista handen vid träornamenten, delar av en maskaron, ett dekorativt element, som ska sitta på den nya barockorgeln i Tyska kyrkan i Stockholm.

Pappa till originalen från 1620-talet är ingen mindre än mästaren Mårten Redtmer som också stått för de praktfylla ornamenten på regalskeppet Wasa.

Både Suomalainen och Pasma har en gedigen snickarutbildning i bagaget, bl.a. har de gått här på kurs tidigare. Ett projekt som det Nord rodde hem kräver specialister.

Originalen köptes från Stockholm för 200 år sedan och de delades upp mellan kyrkorna i Övertorneå och Hietaniemi.

– Då vi såg originalen verkade det vara omöjligt att kopiera dem. Men nu kopierar vi dem med fel och allt. Det knepigaste är Davids min då vi måste se under det tidens tand ställt till med. Under 400 år har delarna utsatts för översvämningar och spruckit, konstaterar Suomalainen.

Arbetet inleddes vid midsommar i fjol och de knappt 70 ornamenten ska vara klara till valborg. Målningen och förgyllningen görs i Stockholm.

Möts om ett år i Stockholm

Kopiorna görs i huvudsak med finsk sisu och snickarförmåga. Hannu Vaarala från Kolari arbetar sida vid sida med sameslöjdaren Johnny Blind från Jokkmokk, den enda som inte talar finska. Ibland får den andra svensken, Göte Kostenniemi, byggnads- och möbelsnickare från Pajala, fungera som tolk.

– Men som "meänkielinen" så förstår jag inte alla ord i riksfinskan så vi får ta det lite långsammare, konstaterar Göte godmodigt.

Mest långväga är Tomi Wickström från Åbo.

– Jag hörde om projektet i snickarskolan i Jurva och tyckte det lät spännande, säger Wikström som anpassat sig väl till dessa nordliga breddgrader. – Gränsen är ett internationellt inslag, mera plus än minus.

Wickström planerar söka jobb i södra Finland. Lyckas det inte så håller han fast vid snickeriet som hobby. Söderut söker sig också Marko Suomalainen, i norr är det tunnsått med snickarjobb. Ari Pasma återvänder till lärarjobbet i Rovaniemi. Men om ett år sammanstrålar gänget på totalt sju personer igen. De är bjudna på en resa till Stockholm för att beskåda sina händers verk i Tyska kyrkan.