Tuula Rova, 55, är sjusärdeles glad över att få arbeta på de arbetslösas återvinningscentral i Ylitornio.

– Jag visste inte ens att det fanns annat i livet än att mocka i ladugården och sköta åldringar, säger hon glatt.

Tuula arbetade i tiderna som lantbruksavbytare för Ylitornio kommun. När värdinnorna blev äldre och i sämre skick ,och mjölkkorna fördes till slakt, blev de sittande i sina stugor och behövde hemvårdare i stället för avbytare. Men sedan tog också det jobbet slut och Tuula blev arbetslös.

– Min man fick plötsligt ett vuxet barn att försörja, skrattar Tuula.

Men nu bär vingarna igen sedan Tuula med kombinationsstöd fick jobb på de arbetslösas återvinningscentral. Lönen är 925 euro, arbetsresan 50 kilometer i en riktning och resan kostar 14 euro per dag. Men snart får Tuula låna sin systers VW från 1973 för färderna mellan Lohijärvi och Ylitornio centrum.

– Jag gillar jobbet. Man plockar och sorterar och fixar och får träffa folk. Vi kan ha upp till 80 kunder per dag. En del bara tittar in, andra hämtar kläder för försäljning eller kommer för att köpa något.

Återvinningscentralen för mest kläder och skodon, småprylar och hobbyarbeten. Dem gör Tuula färdiga hemma om kvällarna eller på jobbet om hon får tid. Handeln går bra.

– Det är roligt att göra handarbeten som föreningen kan sälja. Och ännu roligare när folk köper. Också utlänningar tittar in här …

– Svenskarna på andra sidan bron hämtar fina saker för försäljning och köper alltid något. Ibland går det så fort att man inte hinner ställa in sakerna i hyllor innan de slits ur händerna på en, berättar Tuula.

Pilkningstävling och EU-mat

De arbetslösas förening har hundra medlemmar men det finns minst fyra gånger så många arbetslösa i Ylitornio. Föreningen grundades 1997 och flera av dem som grundade den är fortfarande med i verksamheten fastän de har fått jobb igen.

– Vi behöver nya aktiva medlemmar men det är svårt, säger föreningens sekreterare Katri Seppälä som ansvarar för centralen.

Katri har anställts av kommunen för att sköta återvinningscentralen i två år. Hon blev arbetslös från ett centralkök men har också arbetat på kontor.

De arbetslösas förening arrangerar pilkningstävlingar, och utfärder och bespisning i samarbete med församlingen. Men intresset för evenemangen är litet.

Ett par gånger per år delar föreningen ut EU:s matpaket. Distributionen är svår för avstånden är långa. Det betyder att hjälpen blir onödigt dyr för den behövande.

Den finska föreningen i Ylitornio samarbetar inte med de arbetslösa i svenska Övertorneå och Katri känner inte ens till om de har verksamhet på andra sidan älven.

Ylitornio har en arbetslöshetsgrad på drygt 18 procent, Övertorneå på under tio procent. Man kan se siffrorna också ur ett positivt perspektiv.

– Ylitornio och Övertorneå är lika stora kommuner. När det gäller sysselsättning hör vi till de bättre områdena i Lappland medan Övertorneå toppar arbetslöshetssiffrorna i Norrbotten, säger byråchef Tero Hyttinen på arbetskraftsbyrån.

Byråerna i de bägge grannkommunerna samarbetar.

– I Tornedalen driver man som bäst ett EU-finansierat projekt som syftar till att öka gränssamarbetet. Nordkalottens yrkesutbildningscentral Nord är ett viktigt samarbetsprojekt. Som bäst deltar 70 finländare i utbildningen i Övertorneå, berättar Tero Hyttinen. Han säger att arbetskraftsmyndigheterna började samarbeta redan i och med emigrationsvågen i slutet av 1960-talet.

Seg arbetslöshet bland män

Arbetslösheten håller på att lätta också i Ylitornio fastän arbetslöshetsgraden är dubbelt högre än i Finland i snitt. I februari för ett år sedan var 428 personer arbetslösa i Ylitornio, i år var antalet 387. Under de värsta recessionsåren var antalet det dubbla.

Det utmärkande är att de värst utsatta är män över 50. Det är orealistiskt att tro att de skulle utbilda sig för vård- eller it-branschen. På den öppna arbetsmarknaden har de knappast chanser längre, säger Hyttinen och efterlyser statligt finansierat miljöarbete som en sysselsättningsåtgärd för dem.

Däremot är inte ungdomsarbetslösheten markant, men det beror dels på att de unga utbildar sig på annan ort och sedan inte återvänder. Men avfolkningen från Lapplands län visar redan små tecken på avstanna.