Debattens maraton, på närmare tjugo anföranden i saken, inleddes redan av ordförande Lauri Ihalainen i öppningsanförandet. Han konstaterade att de senaste veckornas resultatlösa förhandlingar om de förtroendevaldas ställning har visat att arbetsgivarna inte vill ha en jämlik motpart på arbetsplatserna, och därför heller ingen likvärdig lokal avtalsverksamhet.

– Den lokala avtalsverksamheten kan byggas ut endast under förutsättningen att arbetsgivarna är beredda att förbättra de förtroendevaldas ställning och verksamhetsförutsättningar. I annat fall är talet om avtal på arbetsplatserna bara ett tomt eko, sade Ihalainen.

Nästan omedelbart efter Ihalainens tal klev Kotkabon Irma Rantatie upp i talarstolen och förutsatte av delegaterna ett aktivt försvar av personalrepresentanternas verksamhetsförutsättningar. Rantatie är huvudförtroendeman och JHL:are, och hade kort innan valts till kongressens presidium.

– Förtroendemännens och arbetarskyddsfullmäktiges rätt att använda tid, få information och en rimlig lön måste spikas på en nivå som motsvarar den arbetsmängd och de krav som gäller idag, sade hon.

Rantatie konstaterade också att det i dagens läge inte är någon rusning till uppdraget att driva arbetstagarnas gemensamma frågor. Ändå står den lokala intressebevakning, som förtroendemännen bedriver, närmare medlemmarna och är särskilt viktig med tanke på medlemsvärvning och medlemmarnas engagemang.

"Riksmöte för förtroendemän"

Flygvärdinnornas Thelma Åkers önskade mera tyngd i intressebevakningen på arbetsplatserna. Hon påminde om uppsägningarna av förtroendemän under den senaste tiden och berättade att åtminstone hon själv hade fått nog av de besvärade kommentarerna från fackliga ledare som har följt med uppsägningarna.

Jari Uschanov från Kemi sade att facket under inga omständigheter kan godkänna påtryckningarna mot förtroendemännen, och krävde att detta skrivs in i kongressens resolution. Servicefackets Jouni Niiranen tog upp förtroendemännens uppsägningsskydd och föreslog att landets förtroendemän samlas till ett riksomfattande möte, för att dryfta sin ställning.

Iskus huvudförtroendeman Reijo Pekonmäki berättade om sina personliga erfarenheter av hur en förtroendeman kan bli bemött. Han hade förlorat ett personligt arvode på flera tusen euro på grund av en strejk i december där man protesterade mot fabrikens uppsägningar.

Nätverk av förtroendemän

Metalls Jyrki Levonen gick upp för att försvara en motion som förbundet hade ställt till kongressen. Enligt motionen ska en huvudförtroendemans anställning inte kunna hävas innan förbunden har fört officiella förhandlingar om ett avtal, och en förtroendemans uppsägning ska inte verkställas innan en rättsinstans har slagit fast lagenligheten i uppsägningen. I övriga fall skall förtroendemannen garanteras en kompensation som motsvarar trettio månaders lön.

I det programdokument som kongressen godkände gör FFC en förbättring av förtroendemannens ställning till en tröskelfråga för lokal avtalsverksamhet. Organisationen och förbunden börjar också gemensamt knyta ett nät av förtroendemän för att garantera intressebevakningen på små arbetsplatser.

Programmet kräver att fackförbundens representanter får rätt, enligt avtal och lagar, att delta i den lokala avtalsverksamheten och löfte om ett mer hållbart avtalsskydd för förtroendemännen.