Lapplands sol, som aldrig går ner och hjortron, snart i full blom,
genomsyrade Karppinens tal till kongressen.
För sysselsättningen i landskapet är det här en
verkligt stor sak. Den nya gruvan kommer att sysselsätta ett par hundra man och de
indirekta arbetsplatseffekterna kan vara upp till det tredubbla. Också den infrastruktur
och de byggnader som krävs skapar arbetsplatser i regionen, sade Karppinen.
När den egentliga gruvdriften inleds om ett par år, beräknas gruvan kunna ge
5 000 ton rent guld per år. Gruvan blir det största i sitt slag i Europa.
Enligt prognoserna beräknas det finnas guld för åtminstone tretton år framöver.
Priset på ett gram guld har de senaste dagarna legat kring drygt 16 euro.
Karppinens egen gruva, Pahtavaara i Sodankylä, sysselsätter för närvarande ett
hundratal.
Vi producerar 1 200 ton guld per år, och gruvdriften här beräknas pågå
i ytterligare tre år. Man letar efter nya fyndigheter och nya inmutningar görs hela
tiden.
Karppinen tror benhårt på att gruvdriften kommer på fötter igen i vårt land. De
allt högre priserna på metall och den avancerade produktionstekniken bidrar till hans
optimism.
Av det otal olika projekt som är på gång är det mest lovande, ur Lapplands
perspektiv, nickelfyndigheterna Kevitsa i Sodankylä och Talvivaara i Sotkamo. Om de
förverkligas skapas sammanlagt 600 nya arbetsplatser.
Vi står inom kort inför brist på yrkeskunniga gruvarbetare. Därför är det
bra att det pågår utbildning i både Sodankylä och Torneå.
Karppinen sitter i Metalls fullmäktige och förbundets gruvarbetsgrupp, i Sodankylä
kommunfullmäktige och -styrelse, och han vädjar till statsmakten om att inte med sin nya
gruvlag försvåra en förestående gruvrenässans i vårt land.
Nya gruvor kräver moderna basstrukturer, som medför nytta för näringslivet
och invånarna på orten.
FFC lyfter fram näringspolitiken
Guldet i Sodankylä och Kittilä, liksom övriga gruvprojekt i Lappland, är exempel
på en lyckad näringspolitik.
FFC slår fast att landet behöver fler framgångar och inom flera områden.
Organisationen kommer att lägga in extra kol i sin näringspolitik, för att kunna
påverka vårt samhälle i gynnsam riktning.
FFC betonar vikten av goda trafikförbindelser, tillgången på el och betydelsen av
att energin produceras mångsidigt och rent. Det näringspolitiska samarbetet mellan
fackförbunden och arbetsgivarna bör göras till en bestående praxis, anser FFC.
EERO KOSONEN
Översättning: ASTRID NIKULA