Man såg det som viktigt att avlägga yrkesexamen, och därför föreslogs flera lagändringar, som skulle göra det lättare att söka sig till utbildning, bl.a. för att undanröja ekonomiska och andra hinder. I inläggen underströks också arbetsgivarens ansvar för att öka arbetstagarnas kompetens.

Dokumentet innehåller ett flertal förslag till ändringar i kollektivavtalen, med syftet att stöda utbildning. Kongressen skrev ytterligare in kravet på bättre villkor för dem vägleder och undervisar studerande arbetskamrater.

I synnerhet de vuxnas deltagande i utbildning måste sporras och särskilt deras, som är lägst utbildade. Det behövs riktade säråtgärder i likhet med projektet Kunskapslyftet. Kongressen skrev in i dokumentet ett krav på att också arbetslösa och de med en föråldrad yrkesexamen får delta i Kunskapslyftet.

I enlighet med kongressens beslut bereder FFC och medlemsförbunden ett förslag att arbetsplatserna kunde välja s.k. kompetensombud, som har en erkänd ställning i kollektivavtalen. Dagens kunskapslotsar verkar för att öka yrkeskunskaperna bland de anställda, men de har inte beviljats tid att sköta uppdraget.

Livslångt lärande

Huvudförtroendeman, reproarbetaren Riitta Koskinen från Medieförbundet, betonar betydelsen av en fortlöpande utbildning i arbetslivet. Hon påminner om att varje arbetstagare själv måste se till att utveckla sina yrkesfärdigheter.

– Arbetsgivarna stöder inte alltid tillräckligt sina arbetstagares fortbildning. En av orsakerna är den ständiga brådskan på arbetsplatserna, men för att kunna hantera brådskan är det nödvändigt att bygga på sina yrkesfärdigheter. Inte heller i vår bransch går det för sig, att bli efter i utvecklingen.

I tryckeribranschen har arbetslivet förändrats i snabb takt, och det fortsätter att förändras. Riitta Koskinen konstaterar att FFC:s utbildningsstrategier kommer att vara föråldrade innan kongressperioden är slut. Om de dock förverkligas, gör de det ändå betydligt lättare för dem som vill utbilda sig, säger Koskinen.

– Själv verkar jag som censor vid fristående examina på Näringslivets utbildningsorgan, AEL. Eftersom vår vardag präglas av snabba förändringar måste censorerna vara yrkesfolk som är med i arbetslivet. Vi har dock ofta så bråttom på jobbet att jag inte alltid kan ta ledigt för att sköta mitt uppdrag. Ibland har jag löst det så, att jag kommer på jobb till kvällen.

– Arbetsgivarna borde förbinda sig betydligt mer till utbildning överlag, för det behövs censorer och de kan föra den senaste utvecklingen i branschen med sig till sina arbetsplatser.

Riitta Koskinen betonar att det inte bara behövs ändrade bestämmelser och avtal, vi behöver också ändra våra egna attityder, i en mer utbildningsvänlig riktning.

Smalspårig utbildning

Åbobon Jorma Hellsten, regional huvudförtroendeman för järnvägsarbetarna, efterlyser en bredare utbildning, istället för den mycket smalspåriga, som ges vid järnvägen.

VR har traditionellt utbildat sina arbetstagare själv. Nu börjar det komma in ny personal vid järnvägen och konkurrensen kanske för med sig nya företagare. Därför ökar betydelsen av vilket slags utbildning som erbjuds.

– Jag anser att vi behöver en bredare yrkesutbildning. Yrkeskunskapen måste bevaras på en hög nivå. Man kunde gärna sköta branschens utbildning som en gren av logistikbranschens utbildning.

Hellsten menar att Kunskapslyftet är ett bra program, även om det hittills inte har gett särskilt mycket nytta för järnvägsarbetarna, eftersom VR sköter utbildningen själv. I framtiden kan situationen vara en annan.

– Kompetensombud är en bra sak. Det är välkommet, om någon ansvarar för utbildning och fortbildning på arbetsplatsen, säger Hellsten.

Tid för handledning

JHL-delegaten Tuulikki Jouskari är avdelningssekreterare på ett sjukhus i Joensuu och utbildad kunskapslots. Hon är särskilt glad över initiativet gällande kompetensombud.

– Som kunskapslots får jag mängder av frågor under arbetstid och då är jag så bunden av mitt jobb att jag ofta inte har tillräckligt tid att ge råd och diskutera per telefon. Ändå måste man hålla kontakt till läroinrättningar och myndigheter under tjänstetid. Den tidsanvändning man vill ge framtida kompetensombud är verkligen nödvändig.

– Det vore också viktigt om arbetslösa kunde delta i den utbildning som ges inom ramen för Kunskapslyftet. I dagens läge är det svårt, i synnerhet när det gäller att finna praktikplatser och trygga utkomsten.

– Med hjälp av Kunskapslyftet har vi fått utbildning i instrumenthantering och på så vis har flera fått den yrkesexamen de behövde. Ännu borde man vidga programmets gränser så att också människor med en föråldrad yrkesexamen kan delta i utbildningen och uppgradera sin yrkeskunskap. Det samma gäller personer med examen i en bransch som inte ger dem arbete, säger Tuulikki Jouskari.

Studier och arbete hand i hand

Ordförande Lauri Ihalainen underströk i sitt öppningstal, att resurserna för ökad kompetens bland arbetstagarna måste mångdubblas, om vi ska klara oss i framtiden. Arbetsmarknadsavtalen om utbildning måste skrivas om, så att de stöder målsättningen. FFC vill ge fart åt sitt krav genom att föreslå att kompetensombud kan väljas på arbetsplatserna.

Ihalainen uppskattade att den arbetspolitiska strategin för de närmaste åren inte kommer att vara att förkorta arbetstiden, utan att inom ramen för den nuvarande arbetstiden integrera en tidsresurs för arbetstagarna att använda på att förkovra sina yrkesfärdigheter.

– I den här modellen går arbete och studier hand i hand under hela yrkeskarriären. Vi bygger ett system där arbete och studier tillsammans utgör grunden för goda anställningsförhållanden och ett bättre omställningsskydd, sade Ihalainen, väl medveten om att det för närvarande finns cirka 350 000 löntagare som inte hade någon utbildning eller examen från andra stadiet, då de kom in i arbetslivet.

Ihalainen föreslog också att man kopplar samman utvecklandet av yrkeskompetensen med deltidsarbete. Systemet med jämkad dagpeng innebär ju att man kan förena deltidsarbete och arbetslöshetsskydd. Varför inte bygga en modell, och utbildningstjänster till stöd för den, där deltidsarbetande får en bättre utkomst, än de skulle få som arbetslösa, om de förenar sitt arbete med yrkesinriktade studier.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA