– Det stora kruxet med lagen är att den är något man tar fram först när företaget är i kris, konstaterar Kerttu Nuolikoski, huvudförtroendeman för stöveltillverkaren Suomen Kumitehdas i Nokia.

Utvecklingsinstrument

Samarbetslagen är helt enkelt blivit en lag om tillvägagångssätt vid uppsägningar och permitteringar. Enligt Kerttu, kongressombud för Kemifacket, kunde den vara mycket mer:

– Den borde ju vara ett instrument för utvecklandet av företaget; ge möjlighet att gemensamt diskutera t.ex. investeringsbehov, utbildning och förbättringar i produktionen.

Vid Suomen Kumitehdas, tidigare Nokian Jalkineet, har man ingående erfarenhet av hur samarbetslagen nu fungerar. Senast från i mars i år:

– Jag kan inte påstå att samarbetslagen är helt verkningslös, eftersom vi lyckades ändra hotande uppsägningar till permitteringar, åtminstone för en tid, men nog borde lagen vara mer förpliktande. Nu är allt beroende av arbetsgivarens välvilja.

Hela personalen vid stövelfabriken var under april och maj permitterad i tio veckor. Nu har man en beställning från armén att arbeta med, men hur det går i höst när den är levererad, är höljt i dunkel. Problemet är att man från tidigare ägararrangemang belastas av ett konkurrensförbud. Som kontraktstillverkare åt Berner får man inte ta emot konkurrerande beställningar. Detta försöker man nu få upphävt eller lindrat via ett skiljemannaförfarande.

Kim Stenbergs erfarenheter av lagens tillämpning är mer kortvariga. Han blev för fem månader sedan huvudförtroendeman för fastighetsskötarna inom företaget RTK i Raumotrakten. Till hans revir hör bl.a. kärnkraftverket i Olkiluoto. Där är kraven på arbetet och säkerheten mycket höga. Då går det inte för sig att schabbla hur som helst i personalfrågorna.

– Så vi har inte problem av den typ jag hört om att annars florerar i fastighetsbranschen, säger han med ett klurigt leende.

Tvärt om är det ett gemensamt intresse att samarbetet fungerar smidigt och smärtfritt.

Manifestation för samarbete

Kongressen blev – trots ovissheten kring samarbetslagen – på många sätt en manifestation för facklig samarbetsvilja och -förmåga. FFCs ordförande Lauri Ihalainen angav redan i sitt inledande anförande tonen. Trepartsamarbetet är en av hörnstenarna i den finländska framgångsmodellen.

Han konstaterade att förväntningarna på en reform av samarbetslag är stora, men varnade samtidigt för att allt inte kan uppnås nu. Lagen borde i större utsträckning bli en lag som utvecklar arbetslivet och den borde gälla också mindre företag än med trettio anställda, som gränsen nu är. Personalplanering, utbildning och anlitande av utomstående arbetskraft borde omfattas av lagen.

– Samarbetslagen bör kunna bidra till en större förutsägbarhet beträffande arbetsplatsernas framtid, framhöll Ihalainen.

De här synpunkterna omfattas av kongressen i dess uttalande och i programdokumentet som kongressen godkände utvecklas resonemanget vidare till krav på att ett system för samarbete och delaktighet bör utarbetas också inom EU och globalt så att informationen till arbetstagarna tryggas och arbetstagarna blir mer jämbördiga avtalsparter i företagen.

Även president Tarja Halonen betonade samarbetets roll i det finländska samhällsbygget.

– Vi har byggt landet tillsammans och bör så göra framgent. Den finländska modellen – samarbetets, avtalandets och sammanjämkandets modell – är vida känt utomlands, framhöll hon i sin hälsning till kongressen.

HANS JERN