Reino Holappa, Kemi, underströk att de multinationella företagen inte enbart är europeiska längre. Jakten på billig arbetskraft får finländska investerare att nu satsa på Indien.

Jari Uschanov, Kemi, talade om utflaggning av finländskt arbete. Tusentals arbetsplatser flyttas till länder med billig arbetskraft, så gör också framgångsrika företag.

Hanna Kojola, Kemi också hon, liknade globaliseringen vid ett tvångsäktenskap — en oundviklig rörelse som inte kan stoppas.

– Fackets globala dröm är att samma regler ska gälla också i arbetslivet, över nationsgränserna. Fairplay gäller i fotboll, i spjut, i stafettlopp, varför inte också för oss arbetare, menade hon.

Riktigt tände debatten inte, menade FFC:s internationella chef Marjaana Valkonen.

– Jag hade hoppats globaliseringen fått mer utrymme. Nu kom den fram främst i den otrygghet och osäkerhet som finländska arbetstagare upplever då företag flyttar utomlands, i vardagliga problem under pågående strukturförändring, sade Valkonen som odlade bilaterala kontakter med det sextiotal utländska gäster som följde med kongressen. Viktiga kontakter också i en global värld.

Globalt ingen inkörsport för unga

Hanna Kojola, 25, avdelningsförtroendeman på Arabia i Helsingfors, betonar att det är viktigt att se till att kvaliteten inte blir lidande, om arbetet flyttas utomlands.

– Att flexa genom att sänka lönen är bara att ge lillfingret håller inte jobben här, menade Kojola. Men kunskapsflyt över gränserna kan vara nyttigt, Kojola kan väl tänka sig att inhämta specialkunskap utomlands för sitt arbete som screentryckare.

Organiseringsgraden på Arabia är hög, omkring 300 hör till Kemifacket. Kojola vill ha fler unga med, men att locka dem med internationella frågor och solidaritet, tror hon inte på.

– Vi måste börja med människonära frågor, få ungdomar med på olika evenemang och där väcka intresset för fackliga frågor. Många unga tycker facket är främmande, sade Hanna Kojola som själv fick facket med modersmjölken. Hennes mor är arbetarskyddsfullmäktig på Arabia, där också hennes syster och kusin jobbar.

Kojola rosar andan på arbetsplatsen. Alla är som en stor familj, närheten förstärktes då ägarbyten ökade osäkerheten.

– I dag är vi nöjda, då vi har ett holländskt finansieringsbolag, Iittalas operativa ledning och en finländsk affärsman som ägare, säger Hanna Kojola.

Kolla inköpens ursprung

Kenneth Bondas, huvudförtroendeman för Birka Line, säger lakoniskt att att företag i land nu hamnat ut för den uflaggning som segelsjöfarten kämpat mot under de senaste hundra åren. Fartyg har bytt länder, och försvunnit.

– Motmedicinen heter trepartsförhandlingar och stöd till redare så de kan vara kvar i Finland och i Norden, säger Bondas.

Ibland måste förhandlingar föras med milt tvång. Sjömans-Unionen satte numera Tallinksägda Superfastfartyg i blockad då lönenivån ligger på 60 procent av den finländska. Knepet hjälpte, förhandlingarna kom igång rätt snabbt och nu höjs lönerna md 10 procent var sjätte månad. Efter två år ska de ligga på finländsk nivå.

– Fyrfacksförhandlingarna — vi samarbetade med svenska SEKO, tyska Verdi och estniska EMSA — resulterade i ett treårigt inpoavtal med kraftig löneförhöjning. Och visst, esterna är glada, säger Bondas med ett leende.

Barbro Vehkamäki, JHL-huvudförtroendeman för 2000 arbetstagare i huvudstadsregionen på HNS, Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, protesterar mot påståenden att offentliga sektorn inte förstår allvaret i att industriföretag utlokaliseras.

– Vi om några är beroende av landets ekonomi! Och visst berörs vi också, HNS köper t.ex. operationstextilier i Kina. Vi vet att arbetarna får 50 euro i månaden, en bra inkomst där sägs det. Men om arbetstiderna vet vi inget, påpekar Vehkamäki som gärna vill satsa mer på att bl.a. kolla var inköp överlag görs till arbetsplatserna.

– FFC kunde gärna satsa på att informera om globalisering också ned till förbundsnivå och fackavdelningar, säger Vehkamäki som tycker förra kongressen bjöd på mer spänning, tack vare kärnkraftsdebatten.

– Visst togs här upp sådant jag gärna hade reagerat på. Men ombuden borde få replikrätt. För att få tala på tisdag borde jag ha anhållit redan klockan 16 på måndag. Och inte visste jag ju då vad folk skulle ta upp!

INGEGERD EKSTRAND